mylittleponi.blogg.se -

Världens bästa Cyganek II

Tänkte skriva lite om en fantastisk ponny, Cyganek II , eller Zigge som han kallas.

Träffade honom i somras på Grällsta ridcenter, där han är lägerhäst. Jag var såklart på ridläger för första gången där med mina vänner som var där för andra gången. När vi skulle få hästar så gick vi först innan runt och kolla på alla hästar som skulle vara med. Då såg jag honom, liggandes såå sött där. Blev helt kär, och bara; honom ska jag ha, HAN är rätt.

Tyvärr så fick jag ju inte honom, jag fick Gera. Men jag kände att hon, hon kunde nog oxå vara bra. Hon var rolig att borsta och tyckte ändå att hon var fin då.

Ovan; Gera

Dock tyckte jag inte om att rida henne. Hon var seg, alltså visst. Jag kan tycka om sega hästar men inte på det sättet hon var seg på eller vad man ska säga. ^^
Aja, tog iaf chansen och frågade om jag fick prova Zigge, som Lisa hade.

Och det fick ja! Älskade honom. Lite envis ¨& så. Även seg, men det blir på ett annat sätt när dem är lite envisa eller nåt. jag vet inte. Men jag tyckte iaf om honom jättemycket. Så honom fick jag. Och gissa om jag var glad? Jag var ÖVERLYCKLIG!

Sen på kvällen så fotade jag lite i hagen. Han stod i hagen "ponnyvänster" och den var precis bakom stugbyn. Så det va rsuperbra! Blev även sjukt glad att han var på rätt sida av hagen oxå, dvs den sidan som var precis vid stugorna haha! Fotade massor & va alldeles överlycklig. Att bara se honom gjorde mig skitglad!

Han gick fram till mig vid staketet, jag klappade honom & tog massa kort. Fina ponny ♥

Det här är lite foton jag tog då, med min sopiga digitalkamera;

Jag älskade verklgien den här ponnyn. Han var helt perfekt i mina ögon. Varje morgon när vi hämtade hästarna från hagen & jag fick syn på honom så sa jag alltid "Åååh min ponnniii!!" och blev fick massa energi. Varje gång.

Varje morgon i sommarspiltan borstade jag & ryktade honom ordentligt. Vi kom alltid tidigare än många andra, de som hade traktorhagar & fick åka traktor en bit bort för att hämta hästarna. Så jag hann rykta extra mycket!

Brukade jämföra när jag hade ryktat en sida om det märktes nån skillnad, oc hdet gjorde det verkligen.

Haha;)

Han var min lilla drömponni, han jag älskade rida & borsta & bara vara med. Jag red skitsopigt då , har en bild då han typ böjer hela halsen utåt & en bild från avslutning där det ser ut som jag nästan står över hans hals över hindret, alltså jag ställde mig typ ashögt upp så det ser asfailat ut. ^^ Fast det är klart, vissa gånger gick det bättre än andra.

Men mina favoritpass på honom var på stora hoppbanan & när vi red galoppsträckan i skogen .

Haha i skogen på galoppsträckan som jag tyckte var ganska lång, vilket var roligt (jag kanske inte har så många galoppsträckor att jämföra med haha) så bockade han massa och sparka bakut & ojojjojoj. Det var bara att klamra sig fast i manen och hänga med.

Hade gärna badat med hästarna oxå eftersom han tydligen älskar att bada, men det var dåligt väder typ hela veckan vi var där. Så synd.

Men sen så var ju iaf stora hoppbanan väldigt rolig oxå. & där gjorde han verklgien sitt allra bästa, och han var iaf mkt snabbare här en annars. Så edt var bra, eftersom jag & Emelina hade små b-ponnysar där och alla andra lite större ponnysar eller hästar.

Jag vet inte om de andra tyckte vi förstörde eller inte. Men jaja, jag hade iaf jättekul!

Lite bilder från stora hoppbanan!

Sen så gjorde han att jag mådde bra varje dag, eller BÄST.

För egentligen så kände jag mig ganska mycket ivägen, kändes som folk inte ville ha mig där.

Att jag bara förstörde osv. Men min underbara ponny gjorde så jag mådde bra hela tiden ändå! Han gjorde så jag tyckte det var värt att vara där! <3

Utan honom hade jag inte hittat nån anledning att vara där, förutom att jag älskar stället såklart.

När jag skulle lämna honom sista gången i hagen så gjorde det så ont. Men ändå inte.

Jag har aldrig förut varit borta från en SÅ viktig häst i 1 år förut, så vad visste jag ?

Hur kunde jag veta att det var SÅHÄR jobbigt att lämna honom. Jag vet inte, trodde lixom att tiden skulle gå fortare eller nåt.

Därför tog jag ändå det inte så himla hårt. Blev superledsen, grät en massa & så. Men jag visste lixom inte hur jobbigt det skulle vara. Det är jävligt jobbigt kan jag tala om , nu. Asså fan vad jag saknar honom. Klarar inte det här, det är för jobbigt.

Hoppas verkligen jag får honom i år igen, annars vet jag inte vad jag ska göra. Är så himla orolig för att nån annan också väljer honom & får honom. Vägrar lämna ifrån sig honom & sen står jag där .

De är sjukt jobbigt :/ Man kan lixom aldrig vara säker..